Parallellt med sänggaveln arbetade Frun på ett bord till vårt matrum. Även detta en idé från mitt huvud, som hon sedan förverkligade. Även detta av en lastpall, som jag till hennes muttrande, fick henne att släpa hem från gamla jobbet.
Och i detta fall så förstår jag muttrandet. Lastpallen är 80x220 cm lång! Just då hade jag inte heller någon klar idé om vad det skulle bli, bara en vag tanke om ett eventuellt elementskydd.
Men en dag råkade pallen hamna på golvet, ungefär där vi tänkte oss ett matbord, och jag insåg att den hade perfekt storlek för ett matbord i vårt ganska lilla matrum.
Själva utförandet fick vi klura oss fram till längs vägen. Först var det mellanrummen mellan brädorna i det som skulle bli bordsskivan. Där fick det bli smala reglar som Frun karvade och slipade på, så hon fick blåsor i händerna, för att de skulle passa in i både tjocklek och bredd.
Sen var det stabiliteten, en så stor lastpall är rätt så ranglig. Tre tvärslåar där pallens klossar är och ett extra stödben mitt under bordet.
Men hurdana ben skulle det vara? Först prövade vi enklaste metoden: skruva-på-ben från Ikea, men de blev alldeles för taniga till det här rejäla bordet. Tillslut blev det stolpar av limträ som vi fick tillsågade i exakt längd.
Nu var det bara ett problem kvar. Vad skulle bordet ha för färg? Där var vi inte helt ense, så det var inte så bara att bestämma färg. Jag ville att det fortfarande skulle synas tydligt att det var en lastpall och att känslan skulle vara åldrat trä. Det slutade med en bets (eller lasyr? vad är skillnaden?) med namnet drivved. Och avslutningsvis matt golvlack på bordsskivan för att få en avtorkningsbar yta och skydda från fläckar.
Nu börjar vårt fina, rustika matrum ta form, tack vare min fina Fru som kan mer än hon tror. <3
6-8 personer får lätt plats, och ett par till om det kniper.
Välkommen på middag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar